Om Boxer

Ursprungsland/ Hemland: Tyskland
Användningsområde:Sällskaps-, skydds- och tjänstehund
FCI - Klassifikation: Grupp 2, sektion 2.1 Med arbetsprov

 

BAKGRUND - ÄNDAMÅL:
Boxern anses närmast härstamma från den lilla "Brabanter Bullenbeisser" en tysk bulldogg som fanns i början av 1800-talet. På den tiden var uppfödare av Bullenbeisser mestadels jägare som använde hunden till jakt. Den hade till uppgift att hålla fast det vilt, som hetshundar stött upp tills jägaren kom och nedlade bytet. För att klara sin uppgift att bita och hålla sig kvar i bytet, var hunden tvungen att ha en så bred mun och breda käkar som möjligt. De Bullenbeisser som hade dessa yttre egenskaper var bäst lämpade för sin uppgift och kom därför att användas i aveln. Denna selektiva avel på brukbarhet kom alltså att ge en brednosig ras med "uppnäsa".

 

HELHETSINTRYCK:
Boxern skall vara en medelstor, korthårig, kraftfull hund med kvadratisk kropp och kraftig benstomme. Muskulaturen skall vara torr, mycket väl utvecklad och framträdande på ett välmodellerat sätt. Rörelserna skall vara livliga, kraftfulla och eleganta. Boxern skall varken förefalla klumpig eller tung, ej heller luftig eller lätt.

 

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:
a) Kroppslängd / mankhöjd: kroppens kontur skall vara kvadratisk, dvs en vågrät linje över ryggen skall tillsammans med lodräta linjer genom skulderbladsleden respektive sittbensknölen bilda en kvadrat.
b) Bröstdjup / mankhöjd: bröstkorgen skall nå ner till armbågarna. Bröstkorgens djup skall vara hälften av mankhöjden.
c) Nosryggens längd / huvudets längd: nosryggens längd skall förhålla sig till skallens längd som 1 : 2 (mätt från nosspetsen till inre ögonvrån respektive från inre ögonvrån till nackknölen).

 

UPPFÖRANDE - KARAKTÄR:
Boxern skall vara mentalt stabil, självmedveten, lugn och ha jämnt sinnelag. Boxerns temperament och karaktär är av allra största vikt. Dess tillgivenhet och trofasthet mot sin förare och hela familjen liksom dess vaksamhet och oförskräckta mod som försvarare är sedan gammalt berömd. Den är beskedlig i familjen men avvaktande mot främlingar, glad och vänlig i lek men oförskräckt när det är allvar. Boxern är lätt att dressera p g a sin samarbetsvilja, käckhet och sitt mod, sin naturliga skärpa och sitt luktsinne. Genom sin anspråkslöshet och renlighet är boxern lika trevlig och uppskattad som sällskapshund, som den är som skydds- och tjänstehund. Boxern är varken falsk eller bakslug utan hederlig till sin karaktär.

 

HUVUD:
Huvudet ger boxern dess särprägel. Det måste stå i proportion till kroppen och får varken ge ett för lätt eller för tungt intryck. Nospartiet skall vara så brett och mäktigt som möjligt. Huvudets skönhet beror på det harmoniska storleksförhållandet mellan nosparti och skalle. Från vilket håll man än betraktar huvudet, framifrån, uppifrån eller från sidan, skall nospartiet stå i rätt förhållande till skallen, dvs aldrig verka för litet.
Huvudet skall vara torrt, alltså utan rynkor. Naturligt bildas dock rynkor på skallen då hunden är extra uppmärksam. På båda sidor om näsroten och nedåt finns alltid antydan till rynkor.
Den mörka masken skall begränsa sig till nospartiet och till sin färg tydligt skilja sig från färgen på huvudet i övrigt för att intrycket inte skall bli dystert.